Visar inlägg med etikett 2 dagar i New York. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 2 dagar i New York. Visa alla inlägg

onsdag 20 februari 2013

2 dagar i New York (2011)

Originaltitel: 2 Days in New York
Svensk titel: 2 dagar i New York
Land: Frankrike (Belgien, Tyskland)
År: 2011
Regissör: Julie Delpy
Manusförfattare: Julie Delpy, Alexia Landeau, Alexandre Nahon
Genre: Romantisk komedi

2 Days in New York

 
Vad: Uppföljaren till småroliga 2 dagar i Paris, där huvudpersonen Marion (Julie Delpy) flyttat till New York. Hennes pojkvän är svart, och när hennes franska familj kommer och hälsar på uppstår förstås den ena kulturkrocken efter den andra (jag trodde ju det fanns ganska många människor med afrikanskt ursprung i Frankrike, men att döma av denna familj så icke). Och så ska Marion ställa ut lite fotografier på ett väldigt New Yorkskt och trendigt galleri (återigen, finns det inte rätt många såna i Paris också?).

Vem: Julie Delpy är utmärkt som den stressade Marion. Chris Rock som pojkvän/sambo får knappt godkänt, han är ungefär lika träig som Adam Goldberg i den förra filmen, om än
mot alla odds lite mindre pladdrig. Roligaste, och mest oväntade, inslaget står dock en kultförklarad skådespelare/regissör/multikonstnär i en cameo-roll för, men nämner jag dennes namn går överraskningsmomentet till spillo. (Hen syns inte heller i rollistan på IMDb, om du inte klickar på "Full cast and crew".)
 
Hur: Det finns egentligen inget mer att säga om handlingen än det jag redan skrivit. 2 dagar i New York handlar mer om situationskomik än historieberättande. Och visst är det roliga situationer ibland, men väl ofta är de av typen pinsam-familj-skämmer-ut-sina-barn/syskon, som vi matats med sedan barnsben i form av Cosby, Sune, Svensson Svensson o s v. Bortsett från det gillar jag ändå Marion, och jo, franska män och kvinnor har en del roligt för sig. Sedan är det den där skådespelaren/konstnären också, så oväntad och just därför så rolig. På en bra dag ger jag 2 dagar i New York godkänt.

Bättre än: Den sliskiga sortens romantiska komedier om plastmänniskor

Sämre än: Woody Allens New York-baserade relationskomedier
 
Mitt betyg: 3- av 5